Över en god kopp kaffe

Aktuell predikoserie i Tab. Gbg.

 

"Bibeln kittlar fantasin. Den är full av förunderliga historier. Och så, förstås, alla dessa människor. På ett sätt är Bibeln ett enda långt persongalleri med berättelser om människor som på många sätt liknar oss; människor som fick sin beskärda del av både sorg och glädje, Men där mitt i deras livs levande (och ibland rätt krångliga) liv fanns också Gud.

 

Tänk om det hade varit möjligt att få träffa dem över en enkel kopp kaffe. Då hade det funnits ett och annat att fråga om. Inte sant? Den här hösten i Tabernaklet ska du få möta några av dem. Det kommer att bli intressant. Men det kommer också att bli hoppingivande. För det är hoppingivande att Gud stämmer möte med vanliga människor; med människor som du och jag."

 

 

MÖT SIMSON

Söndagen den 9 september 2018

 

Idag inleder vi en ny serie gudstjänstteman som kommer att följa oss under hela hösten. Vi har kallat den: ”Över en god kopp kaffe”. Så här har vi tänkt. Bibeln är full av berättelser om människor, om människor som på många sätt liknar oss och som fick sin beskärda del av både sorg och glädje. Men där mitt i deras livs levande liv fanns också Gud. Tänk om det hade varit möjligt att få träffa dem över en enkel kopp kaffe. Då hade det funnits ett och annat att fråga om. Inte sant? Den här hösten i Tabernaklet ska du få möta några av dem, för att genom deras möte få hjälp att, kanske inte göra samma möte, men att göra ditt eget möte med en levande Gud som finns nära just dig. 

Idag ska du få möta Simson. Till honom skulle jag vilja ställa den här frågan: - Vad gör man när kraften tycks ha försvunnit och när det verkar som om alla stora och underbara upplevelser hör gårdagen till? 

 

Bibelläsning, Dom 16:20-22: ”Därefter ropade hon: ’Filisteerna är över dig, Simson!’ Han vaknade upp ur sömnen och tänkte: ’Jag gör mig väl fri nu som förut och skakar mig loss.’ Men han visste inte att HERREN hade lämnat honom. Och filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom. Därefter förde de honom ner till Gaza och band honom med kopparkedjor, och han blev satt att mala i fängelset. Men hans huvudhår började åter växa ut, sedan det hade blivit avrakat.”

 

Simson livshistoria är dramatisk. Jag kan förstås undra vad ett så dramatiskt liv kan ha för beröringspunkter med mitt eget. Mer än jag först tänkte mig visar det sig.

Simsons liv är skildrat i Dom 13-16. Där läser du om hans föräldrar som inte kunde få barn och om ett änglabesök. Ängeln har ett bud från Gud. - Du ska föda en son. På hans huvud ska ingen rakkniv vara. Han ska bli en nasir. 

En nasir var någon som ingått ett förbund med Gud. Ett av hans löften var att han inte skulle klippa sitt hår. Håret skulle vara ett yttre tecken på en inre överlåtelse. 

 

Simson föddes i en svår tid. Landet hade varit ockuperat av filistéerna i 40 år. Men också det inre livet låg slaget. Israel präglades av avfall. Därför behövde Gud en överlåten man. För så har Gud alltid angripit avfallet. Guds strävan att nå till många har alltid börjat med någon, 2 Krön 16:9: ”Herrens ögon överblickar hela jorden, för att han skall kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom.”

 

Simson gjorde stordåd. Gud gav honom ibland en förunderlig kraft. När han vid ett tillfälle attackeras av ett lejon dödar han det med bara händerna. När han en annan gång är instängd i Gaza slår han sönder stadsportarna och bär bort dem. Vid ytterligare ett tillfälle besegrar han en armé på 1000 man. ”Det kan jag inte tro på.” Det är ju omöjligt, säger någon. Men det är faktiskt också just det som är poängen. När Guds Ande kom över Simsons liv fick han ibland kraft att göra det omöjliga. Att det sker sådant som verkar omöjligt i Bibeln är med andra ord inte ett uttryck för att Bibeln har fel utan för att det finns en Gud, som gör det omöjliga möjligt.

 

Men Simson hade problem. Hans inre karaktär är inte lika stark som hans kropp. Fast han inte vet det är han på väg mot ett stup när han blir förälskad i en kvinna vid namn Delila. Han vet inte att hon är köpt av filistéerna för att få honom att avslöja hemligheten med sin styrka. Efter en del förvecklingar avslöjar han sitt nasirlöfte, d.v.s. vad det långa håret egentligen handlar om. Delila gillrar ett bakhåll. Simson somnar i hennes knä. Någon smyger in och låter rakkniven göra sitt. 

Så är då inte Simson längre en nasir. Han har redan svikit Gud på många områden, och nu, till sist, är också det yttre tecknet på hans överlåtelse borta.

När filistéerna kommer för att fängsla honom far han upp för att försvara sig. Simson tror att kraften fortfarande vilar över hans liv, och vi läser dessa genomtragiska ord: ”han visste inte att Herren hade lämnat honom.” 

Simsons ögon sticks ut. Han sätt i fängelse, där han förnedrad och förblindad får göra oxens jobb. Han spänns vid kvarnen för att dra den runt, runt. Dag ut och dag in mal han på. Och någon gång när filistéerna firar en offerfest åt sin gud Dagon tas han fram inför den berusade folkmassan som ett spektakel, och man ropar. - Är detta Simson, vår mäktige motståndare? Då läser vi: ”Men Simson ropade till HERREN: ’Herre, HERRE, tänk på mig och styrk mig bara denna gång…’ Därefter fattade Simson i de båda mittpelarna som huset vilade på och tryckte sig mot dem, med högra handen mot den ena pelaren och med vänstra handen mot den andra. Och Simson sade: ’Låt mig dö med filisteerna!’ Sedan böjde han sig framåt med sådan kraft att huset föll omkull över furstarna och allt folket som fanns där. De som han dödade vid sin död var fler än de som han hade dödat medan han levde.”

 

Varför berättar jag om Simson? Av en enda orsak. Den har beröringspunkter med våra liv.

Om du är en kristen och vet att det händer att du förlorar kraften ur ditt liv har texten beröringspunkter med dig.

Om du tycker att alla starka andliga upplevelser ligger långt tillbaka i tiden har texten beröringspunkter med dig. 

Om det känns som att du förlorat din glädje och att du nu bara går runt i små cirklar, som Simson som gjorde oxens jobb och att allt liksom bara är ett tröstlöst malande, har berättelsen beröringspunkter med ditt liv. Jag ställer tre frågor. 1) Vad var hemligheten bakom Simsons kraft? 2) Varför förlorade han den? 3) Hur återfick han den? 

 

Låt oss först se på hemligheten bakom Simsons kraft

 

Den starkaste människan i världen är en överlåten människa. Överlåtelsen generera kraft och skapar fokus. Tänk på hur ett fokus skapar skärpa. Solstrålen som faller in genom fönstret värmer, men om du med hjälp av ett förstoringsglas samlar ihop ljuset i ett koncentrerat fokus kan du tända upp en eld.  

Kan du se Simson besegra 1000 motståndare. Vi ler och säger att det är omöjligt. Varför? För vi känner inte kraften. Varför inte? Kanske för att vår överlåtelse är svag.

Det finns så mycket att säga här. Den stora faran för en kristen människa är nämligen just detta, att han eller hon kan förlora sin överlåtelse. Ge den här tanken lite extra tid. Slå inte bara bort den. 1 Petr 5:8 talar om kampen, fiendeskapen, det som slår mot och som tär på våra liv: ”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon…” 

Nej, det är inte en bekväm sanning, men nödvändig, någonting vi inte ska skrämmas av, men vara nyktra och vakna inför. För din fiende vet nämligen vad Simsons fiender visste. Han måste få dig att somna för att kunna besegra dig. Din fiende vet att han aldrig övervinner en överlåten bedjare och att han aldrig kan besegra en kristen som lever i den första kärleken. 

Lyssna nu: Som Delila strök Simsons hår till dess han somnade i hennes famn måste därför också din fiende först vagga dig till sömns, få dig ointresserad och ouppmärksam. 

Därför säger Jesus: ”Vaka och be att ni inte utsätts för prövning.” För om du somnar i din tro har fienden ett antal rakknivar vassa nog att raka dig utan att du märker det.

Simsonhadekunnat berätta om några sådana ”rakknivar”.

 

En av dem är stolthet och övermod

 

Bibeln har liksom dubbla lager. Först en berättelse, och dessutom ett djupare lager där allt blir till ett personligt tilltal till oss. Så om filistéerna nu är en bild av ondskan är Delila en bild av allt som lockar oss i den här världen. 

Visst vet du något om det? Visst har du hört världens vaggsånger? För livet är lurigt. Den Simson som inte kunde besegras på ett slagfält somnade i en vacker kvinnas famn. Hon stryker honom över det långa håret och viskar: ”Du är en mäktig man Simson. Vilken kraft du hade när du sprängde portarna i Gasa. Man talar än om vad du gjorde med de 1000 filisteerna.” Du: Se upp för den röst som viskar att du är lite bättre, lite mäktigare och lite mer än alla andra! Du kanske tycker om att höra det, men kom ihåg: Det är ett bakhåll.

 

En annan sådan rakkniv som sakta men effektivt tar din överlåtelse från dig är falska prioriteringar

 

Jag har inte tid, säger vi, för att försvara oss. Fast David skriver, Ps 139:16: ”Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.” Med andra ord: Vi har tid. Vi har fått tid. Vi har fått kanske 30 eller 50 eller rent av 100 år. Och vi får tid. Vi får 24 nya timmar varje dygn. Men frågan är vad vi ger den till, för om det nu skulle visa sig att du alltid har tid med dig själv och ditt eget men aldrig för Gud är det kanske inte alls ett tidsproblem du har.

 

En tredje rakkniv är bekvämlighet

 

För det var till slut i bekvämligheten Simson somnade. Vilket lätt för till frågan: Varför växer kyrkan i länder där den förföljs men krymper där den gynnas och blir bekväm. Varför fylls inte våra kyrkor av tacksamma människor?  

 

Jag frågar: - Varför förlorade du din styrka Simson, och Simson hade kunnat berättat om stolthetens och övermodets bedräglighet, om långvariga, felaktiga prioriteringar och om en bekvämlighet som till slut berövade honom hans gudsrelation.

Men detta är inte slutscenen i Simsons liv. Nej, kvar finns dessa fantastiska ord: ”Men hans huvudhår började åter växa ut…” Det är ord som beskriver nåd och nya möjligheter. Långt nere i den mörka källarhålan gör Gud någonting nytt. Filistéerna ser det inte. Men det sker. 

Detta som Gud har gjort så många gånger, i olika skeden i historien. Och alltid har det börjat i det fördolda. 

I en ensam bönekammare där någon böjer sina knän långt utanför offentlighetens strålkastarljus. Bland en handfull lärjungar som tar ett nytt beslut om helhjärtad kristendom. Hos två människor som försonas efter en tid av strider. I en undangömd vrå gör Gud någonting nytt. ”Men hans huvudhår började åter växa ut…”

Jag brottas med frågan. Ska det ske igen? Ska kraften någonsin komma tillbaka över svensk kristenhet på nytt. Ibland tror jag det så starkt. Andra gånger tvivlar jag. Hur det till slut ska gå beror på vad som växer i våra liv. Det fanns några tecken på en ny tid hos Simson. Låt mig därför till sist nämna några nödvändiga tecken för en ny tid.

 

Det första tecknet är ödmjukhet och förkrosselse

 

Jer 31:9: ”Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram.” Läs GT. Där finns ett obrutet mönster. Folket avföll många gånger från Gud, alltid med djupa andliga och sociala konsekvenser. 

För vi syndar inte mot Gud utan att det får konsekvenser. Vi avviker inte från livets stora manual utan att livet tar skada. Men när Israels folk kom inför Gud i ödmjukhet, och i förkrosselse, i tårar, med berördahjärtan,då fanns Guds upprättande nåd alltid där.

Det första tecknet på en ny tid brukar vara en ny gudslängtan och en ny ödmjukhet bland Guds folk.

 

Det andra tecknet på att något nytt börjat växa är faktiskt ofta en slags sorg. En sorg över ondskan

 

Så här skrev predikanten Charles Finney för mer än 100 år sedan: ”Ibland tycks de kristna inte alls bry sig om den gudlöshet som omger dem. Och om de talar om den sker det på ett kallt, hårt och känslolöst sätt, som att de inte tror på någon möjlighet till förändring. De är benägna att gräla på syndarna, inte att känna Guds Sons medlidande med dem. Ibland driver dock de gudlösas handlande de kristna till bön. Det förkrossar dem, och gör dem bedrövade och ömhjärtade, så att de kan gråta dag och natt, och istället för att gräla på och klandra dem ber de ivrigt för dem. Då kan man vänta en väckelse.”

 

Ett tredje tecken är respekt inför Guds ord

 

För väckelsens väg har alltid varit vägen tillbaka till Ordet. 

Den schweiziske teologen Emil Brunner skrev: ”Bibeln är den jordmån från vilken all kristen tro växer.” 

D.v.s. all sann kristen tro växer fram ur Bibeln. Där människor lyssnat till Guds ord har människor kommit till tro. Där man följt Guds ord har församlingar bildats och Guds rike brutit fram. "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord”, säger Jesus.

 

Tecken nummer fyra är bön

 

För när bönen växer ska kraften snart falla över kyrkan igen. När kristna människor inreder bönerum i sina hem, när husgrupper blir bönegrupper och när kyrkans bönesamlingar hamnar på prioriteringslistor och i planeringskalendrar ska jätten snart få sin styrka tillbaka. För är det någonting vi med säkerhet kan säga om väckelsehistorien så är det att bön och väckelse hör ihop.

 

Det femte tecknet på att kraften börjar komma tillbaka är att relationen till Gud blir livsviktig

 

Simson värderade annat högre än sin relation till Gud. Kvinnor, tvivelaktiga relationer, sina egna begär… Trodde han att han kunde leva i synd bara han inte klippte håret? 

Det är lika dumt som att tro att man kan leva hur som helst bara man har sitt namn i en församlingsmatrikel. 

Simson satte sitt hopp på yttre ting och insåg inte att allt hängde på hans gudsrelation. 

Varje gång vi hämtar vår trygghet från kyrkor, traditioner, och yttre ting förlorar vi kraften, för dessa yttre ting räcker inte. Bara Gud är nog. 

När vår gudsrelation blir viktigare än allt annat, växer någonting i våra liv och kraften är på väg tillbaka. 

 

Det sista tecknet är beredskapen att betala ett pris

 

Gal 1:10: ”Är det människor jag nu vill vinna för mig – eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.” 

Jag tror inte att väckelsen kommer över den församling som alltid söker den lättaste vägen. Och kommer den ändå försvinner den säkert med första prövning. 

Lyssna till Simsons ord: ”Låt mig dö med filistéerna”. 

- Herre, den här gången får det kosta allt, bara jag får uppleva din kraft en gång till. 

Med den bönen kom kraften än en gång över Simson. 

 

Avslutning

 

Simson är en fascinerande man. Jag hade gärna velat ta ett samtal med honom över en god kopp kaffe. Jag hade velat gärna velat ställt den fråga jag mött hos så väl enskilda lärjungar som hela församlingar och samfund: - Vad gör man när man upplever att kraften sinat?

Efter att ha studerat hans liv tror jag att hans svar hade kunnat låta ungefär så här: - Vägen mot framtiden och förnyelsen handlar om att ödmjukt vända sig till Gud, att älska och läsa hans ord, att bedja, stilla, verkligt och ärligt i tacksamhet över din gemenskap med Gud, för att så också bli stark nog att betala det pris efterföljelse då och då kostar. 

För det är sant att kraften kan sina, men det är också sant att Gud är en upprättande Gud, full av nåd.