Det som inte går över

Det finns mycket som går över.

 

Huvudvärken efter en stressig dag.

Regn och kyla och obehag.

Grämelse efter ett nederlag.

T.o.m. ilskan, efter ett tag.

 

Tröttheten efter en arbetsdag.

Ljudet som följer ett åsknedslag.

Den smällkalla kylan en vinterdag.

Och små förtret av alla de slag.

 

Det finns sådant som aldrig går över.

 

Onda ord som har träffat så hårt

att de aldrig slutar att plåga oss.

Självkänslan som har sargats så svårt

att vi aldrig riktigt kommer loss.

 

Ensamheten när vänner försvann.

Minnets förlust hos en gammal man.

Sorgen efter ett barn som dött.

Eller den kärlek vi aldrig mött.

 

Det finns sådant som inte går över,

som man istället måste gå igenom,

för att inte gå under.

 

Håll din fadershand över våra bräckliga liv.

Gud… all ångest… fördriv den, fördriv!

Ge oss den grund och den tröst vi behöver,

i tron på en nåd... som inte heller går över.

 

Micael Nilsson 181111

Jag unnar dig din glädje

Jag unnar dig din glädje.

Jag tror du har det bra.

Nyfiken på ditt nya liv

som unga män ska va’.

 

Jag tror att du är levande;

mer levande än vi.

När döden nu är lagd bakom

tror jag att du är fri. 

 

Kanske går du med en ängel

och frågar vad han vet,

om stjärnevärld och himlarymd,

om tid och evighet.

 

Så som du gick med mig en gång

och ville veta hur,

och var och när och allt som fanns,

om jord och hav och djur.

 

På bättre fadersarmar

än dem jag bar dig på

är du nu alltid buren.

Vad kan du sakna då?

 

Vi gråter våra tårar

- så måste det ju va’ –

Men bärs var dag av hoppet

att du har det så bra.

 

Micael Nilsson

 

 

Bördan som bär oss

 

Bön är den slags börda 

som seglet är 

för båten.

 

Bön är den slags börda 

som ett glas friskt vatten är 

för den som törstar.

 

Bön är den slags börda 

som kunskapen är 

för den som söker sanningen.

 

Bön är den slags börda 

som kärleken är 

för två älskande.

 

Micael Nilsson

 

Hösttvivel

 

Den lille mannen

i det lilla huset

i det lilla skogsbrynet

i utkanten av den stora skogen

slår upp ännu en kopp kaffe

där han sitter i det skira morgonljuset

i sitt lilla, lilla kök.

 

Utanför fönstret,

inbäddad i dimma,

mitt på den daggvåta gårdsplanen

står en gammal ek.

 

Tvivlar det någon gång,

detta väldiga träd

med sin mäktiga krona?

 

Händer det måhända om hösten

att eken kanske tvivlar på våren

när den motvilligt

måste släppa

sina sista torra blad

mot marken?

 

Kan också träden sådana dagar tänka att allt är över och förbi?

 

Och hur är det alla andra dagar?

Alla dagar då de står där nakna och livlösa

likt sorgsna statyer

i den mörka vinterskogen?

 

- Fast… tänker den gamle,

ler över sin enfald,

och häller upp en tretår

… kanske har det månghundraåriga trädet

alltför många minnen.

Minnen av hur ljuset och värmen,

på nytt och på nytt,

brutit tvivels förbannelse,

fått livet att uppstå från döden,

saven att stiga genom stammen,

knoppar att växa,

och tillslut

också nya blad att slå ut.

 

- Nog med grubblerier

tänker den lille mannen,

drar på sig sina gamla slitna graningekängor,

och går ut i det tilltagande morgonljuset.

 

Den stora gåtan

 

Det är rätt marigt Herre, livet

För vägen är bra smal ibland

Och mycket som man tar för givet

Är väldigt ofta byggt på sand

 

Så alla de som vet så säkert

Som står med facit i sin hand

Vars läror växt i strama rader

Systematiserade i franska band

 

Som mäter mig med stränga frågor

En stackare, en amatör 

Jag brinner upp i deras lågor

Dessa som vet…men sällan gör

 

Så klart att man vill vara duktig

”Vår pastor är fantastiskt bra!”

Vara till lags, vara gudfruktig

En sån som andra ville va

 

Men jag blev aldrig vad de krävde

För det var jag på tok för svag

Alla förväntningar som kvävde

Till slut så var jag bara jag

 

Så många svar har vissnat Herre

Men frågor har jag många än

All strävan… kom jag nånsin närmre

Det där du kallar Sanningen

 

Fast detta kan jag ej förneka:

Nej, aldrig har du svikit mig

Och aldrig har jag sett dig tveka

När jag sträckt fram min hand till dig

 

De skatter jag värderar högst, Gud

Är de du gav mig såna dar 

De dagar jag var tom och hjälplös

Och du var allt jag hade kvar 

 

Ja, det som gjort mig himmelrik, Gud

Fanns bortom alla enkla svar

Då livet var ett skakat mått

Och du var allt jag hade kvar

 

 

Micael Nilsson

Sommaren 2018

 

Påsken har många namn

Att inte våga stå för sin övertygelse

Att gömma sig bakom andra

Att släppa rodret och driva viljelöst med strömmen

Det finns ett namn i historien för det: Pilatus

 

Att ha en andlig titel men inget andligt liv

Att vara så högtstående religiös

att man t.o.m. menar att Gud är oandlig

Att använda sitt gudagivna uppdrag som ledare

till att leda den törstade bort från källan

Det finns ett namn i historien för det: Kajafas

 

Att vilja väl men inte räcka till

Att lova runt men hålla tunt

Att smärtsamt vakna upp ur drömmen 

om den egna förträffligheten

men upptäcka att man är älskad ändå

Det finns ett namn i historien för det: Petrus

 

Att sälja allt för pengar

men tvingas upptäcka att allt inte går att köpa

Att svika den som aldrig svek

och välja sig själv framför den som valde dig

Det finns ett namn i historien för det: Judas

 

Att slitas itu mellan hjärtats tro och hjärnans tvivel

Att tvingas tala tyst om egna frågor

när alla andra talar högt om de svar de funnit

men upptäcka att Gud inte kräver mer 

än att vi sträcker ut vår hand mot honom

Det finns ett namn i historien för det: Tomas

 

Att ta emot ett barn och att förlora det

Att gråta glädjetårar vid en krubba och sorgetårar vid ett kors

Att kastas mellan hopp och förtvivlan

innan uppståndelsen än en gång vänder på allt

Det finns ett namn i historien för det: Maria

 

Att ta ut segern för tidigt

Att jubla två dagar men tystna den tredje

Att framstå som en förlorare;

nederstigen till dödsriket och därifrån aldrig igenkommande

Det finns ett namn i historien för det: Satan

 

Att avstå från rikedom för de fattigas skull

Att avstå från makt för de maktlösas skull

Att komma underifrån för att lyfta andra

Att visa vägen till livet genom att själv gå den;

om den så går till ett kors

Att krossa döden genom att själv dö

Att avväpna ondska genom kärlek 

och låta en tom grav ge hopp om liv bortom alla andra gravar   

Det finns ett namn i historien för det…

 

 

Micael Nilsson

Påsken 2016

 

 

 

Så enkelt

 

Jag kippar efter andan.

 

Det är klart i natt.

 

Stjärnorna liknar fotspår.

 

Som om Någon gått Vintergatan fram.

 

Allt är oändligt.

 

Det är stort att få vara liten.

 

Och fullständigt nog.

 

Dagen var orostyngd och töcknig.

 

I natt är allting klart.

 

 

Micael Nilsson

 

Du kom till mig

Du kom till mig

Som ljuset

En tövädersdag i april

För att locka livet upp ur mullen

Och måla min grånade värld

I skiraste grönska

 

Du kom till mig

Som en varm vårbris

En försommardag

Som en ordlös smekning på kinden

När hela världen står i blom

 

Du kom till mig

Mäktig och självklar

Som en blixt mot nattsvart himmel

För att höja din röst 

Likt åskans mullrande dån över skakade marker

Där hjortarna står i givakt i skogsbrynet 

I självklar vördnad

 

Du kom till mig 

Som en höststorm i oktober

För att slita de sista skrumpnade löven

Från sin trygga plats

 

Du kom till mig

Likt ett nådefullt snöfall

Som övertäcker

Allt gammalt bråte

Och gör världen ny

Och vacker

Än en gång

 

 

Micael Nilsson

2013

Mentala hamburgare

Sitter utanför McDonalds och håller en hamburgare i min hand.

Hann ingenting annat idag heller.

Tänker på evigheten.

Framför mig passerar bilarna snabbt förbi.

Inom mig passerar dagarna lika hastigt.

Detta att ”leva i nuet” kan nog inte vara detsamma som att ”leva för stunden”.

Vill man nå evigheten kan man väl inte ha siktet inställt på fem meter.

Jag är så trött på hamburgare.

Även de mentala.

 

Micael Nilsson

2013

Petrus, Tomas och jag

Petrus, alltid beredd att hoppa över relingen.

”Snabbare än sin egen skugga.”

Snabbare än sitt eget förstånd.

Ibland för snabb för sitt eget bästa.

Kvar på stranden står Tomas och jag.

Grubblande.

Lite torrare.

Lika älskade.

 

Micael Nilsson

2013

En dag ska tiden öppna sig

 

En dag ska tiden öppna sig,

som om någon vred om nyckeln 

till en gammal fastrostad dörr.

En dag ska världen öppna sig.

Ja världar, och åter världar,

som när vandraren äntligen når den gröna ängen

strax intill lugna vatten,

efter många år av mödosam vandring, 

den smala vägen

genom dödskuggans trånga, kalla dal.

Och ögon som vant sig vid mörker,

ska lysa och glittra igen.

Säg Gud…  Säg att det är så det måste bli. 

 

 

Micael Nilsson

2013