Det som inte går över
Det finns mycket som går över.
Huvudvärken efter en stressig dag.
Regn och kyla och obehag.
Grämelse efter ett nederlag.
T.o.m. ilskan, efter ett tag.
Tröttheten efter en arbetsdag.
Ljudet som följer ett åsknedslag.
Den smällkalla kylan en vinterdag.
Och små förtret av alla de slag.
Det finns sådant som aldrig går över.
Onda ord som har träffat så hårt
att de aldrig slutar att plåga oss.
Självkänslan som har sargats så svårt
att vi aldrig riktigt kommer loss.
Ensamheten när vänner försvann.
Minnets förlust hos en gammal man.
Sorgen efter ett barn som dött.
Eller den kärlek vi aldrig mött.
Det finns sådant som inte går över,
som man istället måste gå igenom,
för att inte gå under.
Håll din fadershand över våra bräckliga liv.
Gud… all ångest… fördriv den, fördriv!
Ge oss den grund och den tröst vi behöver,
i tron på en nåd... som inte heller går över.
Micael Nilsson 181111
Jag unnar dig din glädje
Jag unnar dig din glädje.
Jag tror du har det bra.
Nyfiken på ditt nya liv
som unga män ska va’.
Jag tror att du är levande;
mer levande än vi.
När döden nu är lagd bakom
tror jag att du är fri.
Kanske går du med en ängel
och frågar vad han vet,
om stjärnevärld och himlarymd,
om tid och evighet.
Så som du gick med mig en gång
och ville veta hur,
och var och när och allt som fanns,
om jord och hav och djur.
På bättre fadersarmar
än dem jag bar dig på
är du nu alltid buren.
Vad kan du sakna då?
Vi gråter våra tårar
- så måste det ju va’ –
Men bärs var dag av hoppet
att du har det så bra.
Micael Nilsson
Bördan som bär oss
Bön är den slags börda
som seglet är
för båten.
Bön är den slags börda
som ett glas friskt vatten är
för den som törstar.
Bön är den slags börda
som kunskapen är
för den som söker sanningen.
Bön är den slags börda
som kärleken är
för två älskande.
Micael Nilsson
Hösttvivel
Den lille mannen
i det lilla huset
i det lilla skogsbrynet
i utkanten av den stora skogen
slår upp ännu en kopp kaffe
där han sitter i det skira morgonljuset
i sitt lilla, lilla kök.
Utanför fönstret,
inbäddad i dimma,
mitt på den daggvåta gårdsplanen
står en gammal ek.
Tvivlar det någon gång,
detta väldiga träd
med sin mäktiga krona?
Händer det måhända om hösten
att eken kanske tvivlar på våren
när den motvilligt
måste släppa
sina sista torra blad
mot marken?
Kan också träden sådana dagar tänka att allt är över och förbi?
Och hur är det alla andra dagar?
Alla dagar då de står där nakna och livlösa
likt sorgsna statyer
i den mörka vinterskogen?
- Fast… tänker den gamle,
ler över sin enfald,
och häller upp en tretår
… kanske har det månghundraåriga trädet
alltför många minnen.
Minnen av hur ljuset och värmen,
på nytt och på nytt,
brutit tvivels förbannelse,
fått livet att uppstå från döden,
saven att stiga genom stammen,
knoppar att växa,
och tillslut
också nya blad att slå ut.
- Nog med grubblerier
tänker den lille mannen,
drar på sig sina gamla slitna graningekängor,
och går ut i det tilltagande morgonljuset.
Den stora gåtan
Det är rätt marigt Herre, livet
För vägen är bra smal ibland
Och mycket som man tar för givet
Är väldigt ofta byggt på sand
Så alla de som vet så säkert
Som står med facit i sin hand
Vars läror växt i strama rader
Systematiserade i franska band
Som mäter mig med stränga frågor
En stackare, en amatör
Jag brinner upp i deras lågor
Dessa som vet…men sällan gör
Så klart att man vill vara duktig
”Vår pastor är fantastiskt bra!”
Vara till lags, vara gudfruktig
En sån som andra ville va
Men jag blev aldrig vad de krävde
För det var jag på tok för svag
Alla förväntningar som kvävde
Till slut så var jag bara jag
Så många svar har vissnat Herre
Men frågor har jag många än
All strävan… kom jag nånsin närmre
Det där du kallar Sanningen
Fast detta kan jag ej förneka:
Nej, aldrig har du svikit mig
Och aldrig har jag sett dig tveka
När jag sträckt fram min hand till dig
De skatter jag värderar högst, Gud
Är de du gav mig såna dar
De dagar jag var tom och hjälplös
Och du var allt jag hade kvar
Ja, det som gjort mig himmelrik, Gud
Fanns bortom alla enkla svar
Då livet var ett skakat mått
Och du var allt jag hade kvar
Micael Nilsson
Sommaren 2018
Påsken har många namn
Att inte våga stå för sin övertygelse
Att gömma sig bakom andra
Att släppa rodret och driva viljelöst med strömmen
Det finns ett namn i historien för det: Pilatus
Att ha en andlig titel men inget andligt liv
Att vara så högtstående religiös
att man t.o.m. menar att Gud är oandlig
Att använda sitt gudagivna uppdrag som ledare
till att leda den törstade bort från källan
Det finns ett namn i historien för det: Kajafas
Att vilja väl men inte räcka till
Att lova runt men hålla tunt
Att smärtsamt vakna upp ur drömmen
om den egna förträffligheten
men upptäcka att man är älskad ändå
Det finns ett namn i historien för det: Petrus
Att sälja allt för pengar
men tvingas upptäcka att allt inte går att köpa
Att svika den som aldrig svek
och välja sig själv framför den som valde dig
Det finns ett namn i historien för det: Judas
Att slitas itu mellan hjärtats tro och hjärnans tvivel
Att tvingas tala tyst om egna frågor
när alla andra talar högt om de svar de funnit
men upptäcka att Gud inte kräver mer
än att vi sträcker ut vår hand mot honom
Det finns ett namn i historien för det: Tomas
Att ta emot ett barn och att förlora det
Att gråta glädjetårar vid en krubba och sorgetårar vid ett kors
Att kastas mellan hopp och förtvivlan
innan uppståndelsen än en gång vänder på allt
Det finns ett namn i historien för det: Maria
Att ta ut segern för tidigt
Att jubla två dagar men tystna den tredje
Att framstå som en förlorare;
nederstigen till dödsriket och därifrån aldrig igenkommande
Det finns ett namn i historien för det: Satan
Att avstå från rikedom för de fattigas skull
Att avstå från makt för de maktlösas skull
Att komma underifrån för att lyfta andra
Att visa vägen till livet genom att själv gå den;
om den så går till ett kors
Att krossa döden genom att själv dö
Att avväpna ondska genom kärlek
och låta en tom grav ge hopp om liv bortom alla andra gravar
Det finns ett namn i historien för det…
Micael Nilsson
Påsken 2016
Så enkelt
Jag kippar efter andan.
Det är klart i natt.
Stjärnorna liknar fotspår.
Som om Någon gått Vintergatan fram.
Allt är oändligt.
Det är stort att få vara liten.
Och fullständigt nog.
Dagen var orostyngd och töcknig.
I natt är allting klart.
Micael Nilsson
Du kom till mig
Du kom till mig
Som ljuset
En tövädersdag i april
För att locka livet upp ur mullen
Och måla min grånade värld
I skiraste grönska
Du kom till mig
Som en varm vårbris
En försommardag
Som en ordlös smekning på kinden
När hela världen står i blom
Du kom till mig
Mäktig och självklar
Som en blixt mot nattsvart himmel
För att höja din röst
Likt åskans mullrande dån över skakade marker
Där hjortarna står i givakt i skogsbrynet
I självklar vördnad
Du kom till mig
Som en höststorm i oktober
För att slita de sista skrumpnade löven
Från sin trygga plats
Du kom till mig
Likt ett nådefullt snöfall
Som övertäcker
Allt gammalt bråte
Och gör världen ny
Och vacker
Än en gång
Micael Nilsson
2013
Mentala hamburgare
Sitter utanför McDonalds och håller en hamburgare i min hand.
Hann ingenting annat idag heller.
Tänker på evigheten.
Framför mig passerar bilarna snabbt förbi.
Inom mig passerar dagarna lika hastigt.
Detta att ”leva i nuet” kan nog inte vara detsamma som att ”leva för stunden”.
Vill man nå evigheten kan man väl inte ha siktet inställt på fem meter.
…
Jag är så trött på hamburgare.
Även de mentala.
Micael Nilsson
2013
Petrus, Tomas och jag
Petrus, alltid beredd att hoppa över relingen.
”Snabbare än sin egen skugga.”
Snabbare än sitt eget förstånd.
Ibland för snabb för sitt eget bästa.
Kvar på stranden står Tomas och jag.
Grubblande.
Lite torrare.
Lika älskade.
Micael Nilsson
2013
En dag ska tiden öppna sig
En dag ska tiden öppna sig,
som om någon vred om nyckeln
till en gammal fastrostad dörr.
En dag ska världen öppna sig.
Ja världar, och åter världar,
som när vandraren äntligen når den gröna ängen
strax intill lugna vatten,
efter många år av mödosam vandring,
den smala vägen
genom dödskuggans trånga, kalla dal.
Och ögon som vant sig vid mörker,
ska lysa och glittra igen.
Säg Gud… Säg att det är så det måste bli.
Micael Nilsson
2013